Karibien

Times flies when you are having rum – hur jag seglade mig genom Västindien

26 januari, 2016
segla i västindien

Jag är bortskämd, jag är fullt medveten om det. Men under fyra månader på våren 2009 jobbade och seglade jag omkring i Västindien och fick se några av de vackraste platserna på jorden.

Jag jobbade som kock på en mindre segelbåt och det var tack vare kaptenen på båten som jag fick möjlighet att resa iväg eftersom han kommer från samma lilla ort som jag i Finland. Båten var privatägd och det var ägaren som ville att båten skulle vara ankrad i Västindien den våren. Och iväg åkte vi!

Hemmahamn och första tiden

Tanken var att vi skulle ha hemmahamn på Martinique under hela tiden i Västindien och den första månaden tillbringade vi också där. Efter en månad bröt det ut en stor generalstrejk på Martinique vilket betydde att inga leveranser med mat, bensin m.m. kom fram och all mat tog förstås slut i butikerna. Vi tyckte att det var dags att flytta på oss då. Så vi seglade söderut till St. Lucia var vi hade hemmahamn i Rodney Bay resten av tiden.

segling i västindien

Rodney Bay på St. Lucia.

Under tiden jag var på segelbåten (som förresten var en Finngulf 44 och hette Cara Mia) så hade vi två grupper med gäster samt själva ägaren som var på plats några veckor, även om han bodde på hotell. Vi gjorde två långa seglatser och några kortare. Och att segla i Västindien är verkligen något jag bara drömmer om att få göra igen.

Varför segla i Västindien?

För det första är klimatet helt perfekt för att segla. Det är varmt största delen av året men man ska undvika orkanperioden från ca maj till oktober av uppenbara orsaker. Det blåser nästan alltid från ”rätt håll” så man behöver inte kryssa för att komma fram. Vågorna kan bli rätt stora, de största vi upplevde var mellan 8 och 10 meter höga. Om man har en bra båt och en skicklig kapten så klarar man allt!

För det andra är i princip alla hamnar anpassade för segelbåtar så det inget problem att ankra eller få nödvändig service. Man ska registrera sig när man anländer till en ny ö och det görs i hamnkontoret.

segla i karibien

Hamnen på Bequia.

För det tredje är det helt otroligt vackert. Inga bilder gör Västindien rättvisa, jag har försökt. Att dessutom få sitta med vinden i håret, solen som värmer huden och en utsikt som kan vara både lyxvillor, korallrev och hög berg gör mig väldigt glad i min resesjäl att jag tog chansen och åkte iväg. Jag hoppas att alla skulle få vara med om den mediterande upplevelsen det är att stå och styra en segelbåt med havet framför dig och endast tystnaden och vinden som sällskap.

Vi ses igen, Västindien!

Jag lärde mig väldigt mycket om mig själv under min tid i Karibien. Jag trodde att jag skulle stormtrivas med att mer eller mindre ha konstant semester, men efter en tid saknade jag någon sorts innehåll i mitt liv. Jag lärde mig att jag är en aktiv person och att jag måste få en lämplig dos stimulans för att må bra. Man kan bli rätt deprimerad av att göra ingenting för länge, även om det är i paradiset.

Trots det har jag inga tvivel om att jag kommer att återvända till Västindien. Det finns så många öar som jag vill besöka och att segla mellan dem är absolut det bästa sättet att uppleva dem både från hav och land.

västindien segling

Jag med Bequia i bakgrunden.

Min miniguide till de olika öarna jag besökt i Västindien hittar du här där jag skrivit mer om de olika öarna och blogginlägget om min favoritö finns här. Mycket kan ha ändrats sedan jag var där men jag hoppas att majoriteten av mina favoritställen har fått förbli vad de var 2009.

(Ber om ursäkt för kvaliteten på bilderna – digitalkamerorna var inte så utvecklade för 7 år sedan!)

No Comments

Leave a Reply